Ängsborken stod i avel hos oss ifjol och var då fullbokad med 80 svenska ston + elva norska. Han är en snäll häst, men det ska sägas att han är också krävande framför allt vid avelsarbetet.
Vi får väldigt mycket frågor om Ängsborken, hur han är och hur han mår för dagen. Så här kommer en liten redogörelse:
Jag har beskrivit det som att han har ett enormt intresse för avel, vilket såklart är positivt. Men det kräver en hel del rutiner och ett fyrkantigt schema för att det ska fungera bäst med aveln, det gjorde att vi ifjol skiljde på tävling och avel och så kommer vi med största sannolikhet att göra även i år, mest på grund av att han varit skadad och vi inte vill stressa igång träning och tävling.
Ängsborken är väl egentligen Sveriges stora framtidshopp i tävlingssammanhang och då vill vi såklart att han ska ha bästa möjliga chans i framtiden för både avel och tävling. Det är häftigt att ha han i stallet och det fungerar väldigt bra med de andra hingstarna i stallet, han bor bredvid Tekno Jerven och mitt emot står Monster Monsun, i hingststallet bor också Bro Viking och Lome Diamant. Det verkar som att Jerven är en viktig stöttepelare, egentligen tror jag dom stöttar varandra till och med, dom trivs bra ihop även om dom under några korta sekunder varje kväll vid insläpp ska hälsa på varandra på ett ”manligt vis”.
I hanteringen för dagen är han som en kattunge till och med – väldigt snäll och enkel i stallet. De kom till stallet för en dryg vecka sedan och då hade de inte varit hos oss sedan i augusti förra året. Han kände igen sig direkt och det var som att de bara hade varit borta några dagar både han och brorsan Tekno Jerven.
Ängsborken kommer att smyga igång med jogging inom kort då han har varit konvalescens för en oturlig skada i höstas. Det ser bra ut och han är inte halt eller på någotvis hämmad av någon skada för dagen. Han är rund och go och det blir spännande att börja träna lite lätt nu inför avelssäsongen.